onsdag 21 november 2012

Ett enda Mörker!

Ghaaaahaaaaa......... jag HATAR verkligen detta mörker. Vart är snön??? Vart är kylan???? Vart är vackra, månljusa kvällar då Kung Bore nyper mig i kinden????

Red i går kväll och det gick inte strålande direkt. Både Dundret och jag är lite mörkrädda så den fina trav jag hittade häromdagen var totalt försvunnen, kanske inte så konstigt då jag själv var spänd som en fjäder och såg potentiella faror i varje dike. Dunder är ju en gentleman och för att ta bra hand om mig var han redo att fly, snabbt och smidigt som blixten, från alla dessa faror.
Självklart blev han därför förvirrad då det från min trut hela tiden kom saker som: luuugn och fiiiin och Ptroooooo grabben medans kroppen skrek: Fly min springare,FLY!!!
Inte lätt för små Dunderpojkar att förstå vad kärringen på ryggen egentligen vill!

Annars tycker jag Pållen börjar hyfsa till sig riktigt ordentligt, sommarmagen är nästan borta och rumpan har musklat på sig, han är rörligare i bogarna och ryggen ser fin ut. Jag upplever honom "kortare" och mer samarbetsvillig. Kanske har månader av skrittarbete ändå äntligen börjat ge resultat. :)

Ramlade häromdagen in i en diskussion ang. detta med att omplacera och sälja djur. Hästen som denna gång ska säljas (omplaceras) har bytt hem 7 (!) gånger,VARJE gång har den kommit hem mager,eländig och overkad, den är otrygg och stressad (självklart) den väver kraftigt, den bits och har problem med magen, den är 18 år och har gått många år på travet, den har dåliga senor fram och krubbiter. Den enda anledningen till att denna häst fortfarande lever är ägarens brist på ansvar, i alla fall enligt mig!

Det finns många engagerade människor därute, människor som vet vad dom håller på med och som inte är rädda för det ansvar som kommer med ett djur. Det finns fantastiska organisationer som hjälper och oplacerar djur på rätt sätt- ALL heder till dessa, dom gör ett fantastiskt jobb.

Till alla er "djurmänniskor" som av ren själviskhet och någon form av egenuttalad helgonglorifiering håller på och dravlar med djurs liv och hälsa- Skäms!!!

Och det var allt från mig i kväll.
                                                       LÄNGTAR EFTER SNÖ!!!!

söndag 18 november 2012

Livet, Döden, Hästar och Febriga barn

Har haft en underbar helg där både Lördagen och Söndagen började med en ridtur längst med älvkanten. Dunder visade sig från sin bästa sida och i dag hittade vi till och med en fin takt i traven där jag för första gången kände en "ram" runt min Pålle.

Jag behöver verkligen dom här dagarna, för att rensa skallen och för att vila själen.
I mitt arbete träffar jag ofta på döden och även om det för mig är ett jobb går jag aldrig oberörd ifrån en situation där någon somnat in.
Att då få åka till stallet, sadla sin häst och rida rakt ut i naturen och tystnaden är som en läkande salva för själen. Jag fylls av energi, lugn och glädje.
Tillsammans med en häst måste man bara vara och lämna allt det andra därhän, tillsammans med Dunder är man rökt om stress och negativ energi dröjer sig kvar. Han känner det DIREKT och agerar därefter men om jag andas djupt och är lugn gör han detsamma. :)

Hästarna hjälper mig inte bara orka med mitt jobb, dom hjälper mig även orka med mig själv och min vardag. Dom får mig att orka torka snor på febriga barn, torka spyor vid vinterkräksjuka och trösta då tonårshjärtan brister.
Dom gör mig inte till någon superduper extra suverän morsa eller sambo men dom ser iaf till så att det går att stå ut med mig och att jag kan klara vissa motgånger bättre.

Hästar är helande, jag vet det för jag har sett det även hos andra och min största dröm vore att få jobba med detta. Att hjälpa människor läka med hjälp av hästar. En dag kanske, en dag.........

Förutom detta kan jag tala om att Dundret fortsätter utvecklas och mitt nästa "projekt" är att börja rida med halsring. Mycket för att jag skall hitta till en bättre ridning och mer kroppsmedvetenhet. Tar jag bort bettet tar jag ju även bort möjligheten att bli dragande i hästkrakens mun, jag blir tvungen att rida mer med kroppen.
Vill gärna vara övertydlig här och tala om att detta gäller MIG och MIN ridning, det är inget jag försöker propsa på andra. JAG behöver bli mer balanserad och mer kroppsmedveten och för mig är detta ett bra sätt. :) Det är också ett bra sätt för mig att lära känna Dunders kropp, hur han rör sig och vart hans svagheter sitter.

Så än en gång, i fall någon mot förmodan missat det, älskar jag dessa djur vansinnigt och utan dom skulle jag förmodligen suttit på hispan...för länge sedan.

Fridens liljor

tisdag 6 november 2012

Finfina Bocksprång

Vi är rätt värdelösa på det här med att Blogga vi.... :P

Hur som helst, ridningen i dag gick väl sisådär. Som ni alla vet vid det här laget jobbar jag med att få Dunder mer avslappnad och lägre i sin form. Han är en lång häst med dålig bakbensaktivitet dessutom har han rätt många tomtar på loftet. ;)
Men han är min älskling och jag har roligt med honom. I dag red vi ut och målet var en taktfast och trevlig trav, gärna i en lång och låg form.
Detta lyckades vi nästan med, i alla fall under den första delen av ridturen. Dundret jobbade på fint och han är betydligt rörligare i sina bogar nu för tiden.
Efter en längre travsträcka fick han skritta och det gör han numer med bravur, halsen blir så lång så lång och han kliver på rejält med dom små bakbenen.
Sen var det då dax för travpass nr 2 och här mina vänner hade Dunderklumpen tröttnat....... trava och trava sa han och brände av en serie fina bocksprång. Än så länge har han rätt kass teknik och det går  bra att bara sitta och driva framåt MEN han har gått från att endast kunna sparka utåt med ett ben till detta så snart har han nog kommit på den fulländade tekniken.
Jag håller alla tummar och tår för att det är mycket snö den dagen för i backen åker jag, det är ett som är säkert.

Flisan hon går från klarhet till klarhet men det får Jeanette berätta om så kanske det iaf blir ett inlägg till här denna månad. ;)

Ha det gott.